Ungar och andra

Ungar everywhere. Långa och smala tånnisar, korta nätta tjejer. Middag i stora köket. Älskade kottar och kottekompisar! (Ni hänger med ni med.)

Känner mig välsignad. Så fina mina barn är. Vilken mamma tycker inte det? Nä, såklart, ingen. Men ändå. Mina barn är finast för mig och så älskade och jag måste bara säga det högt. Och skriva det högt. (Hur skriver man högt? Med versaler?)

Och vänner. Människor. Som är så viktiga för mig. Många fler. Alla ni.

Och särskilt: fina Han som jag inte skriver om längre. Bara till. Riktiga ja, lovar!