Från jordnötssås till Karlsson på taket

Jag var hos Gabbi igår. En spontan middag för att fira att lägenhet är såld och köpt. Och - såklart - för att dricka lite för mycket vin och prata prata prata.

Vi micklade ihop en jordnötssås och var mäkta stolta när den inte bara gick att äta utan faktiskt var jättegod. Rött vin i stora glas blev det och ganska många vändor ut på trappan för en cigarett eller två.

Vi pratade, som alltid, en massa om kärlek och relationer. Både det jobbiga och det underbara. Om sex och känslor.
Vi pratade om jobb. Om kris och stress och otillräcklighet. Och om lyckan i att ha ett jobb man tycker om.
Vi pratade om barnen. Och om vännerna, de gemensamma, som alltid är med oss även om de inte är i rummet.

En underbar kväll. Helt enkelt och viktigt.

Efter mat och prat och vin och lussekatt tittade jag på klockan. Trodde den var halv ett eller nåt och att det kanske var dags att ta bussem hem.

Den var tre. Inte dags att ta nån buss, de hade för länge sen slutat gå.
Det var dags att låna en tandborste och krypa ner mellan Karlsson på taket-lakanen i Gabbibarnets säng.

Somnade sött och drömde sköna drömmar. Vaknade av lussestök och tassande barnafötter på vackra trägolvet.

Fint. Alltihop.