Frustration. Idag är en sån där dag som bara känns som en enda lång väntan på Godot.
Väntar på besked från mäklaren.
Får inte ur mig vad jag vill och känner här eftersom människor jag bryr mig om läser. Vill inte såra.
Sitter på händerna. Ska inte, ska inte. Vadå? Nej, just det. Kan inte säga det.
Och så är jag så trött. Sover illa och för lite.
Gör upp lite i taget med bilden (vems?) av hur man har det när man är sambo med sitt ex. Samma säng. Pyjamas på. Ligga sked? (En stund.) En puss? (Nej.)
Flyttar i tanken in i en sliten 60-talslägenhet på en kulle. Målar och fixar. Möbler. Nytt och gammalt.
Och sömn.
Tystnad.
Och ljud, från barn och katt.
Och vänner på besök.
Komma hem sent. Tomt. Men skönt.
Komma hem tillsammans. Skratt.
Vara kvar ensam. Bra. Det med.
Men inte nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sova sked(nej)!
Skapar en känsla som inte är verklighet. Vare sig den är ond eller god. Verkligheten är "inte nära", hålla sig på avstånd för att kunna landa. verkligheten är "isär". (men det tycker jag alltså..)
Håller med. Helt.
Avstånd i känslor rimmar med avstånd mellan kroppar.
Skicka en kommentar