Fina nu

Gick en långpromenad till huset på kullen där jag ska bo sen. Vackra hus, parker och vindlande gångstigar, rimfrost överallt. Jag kommer att trivas där.

Det är många känslor nu. Längtan dit, till efter flytten, är ersatt av kluvenhet. Vill vara i nuet men vet att sen kommer. Och att sen också blir bra. Att sen, så som det ser ut nu, är nödvändigt. Kanske för alltid, kanske bara ett tag. Men att sen är ett annat sen än för några dagar sen. Likt och ändå helt olikt.

Ingen av oss vet hur. Vi tar det som det kommer. Vi tar det lugnt och är i fina nu.