Jag tänker mycket på tid. Denna enhet som aldrig riktigt räcker till. Vrider och vänder. Såhär en vecka innan jul känns det lägligt att skriva en önskelista, även om det är jag själv och inte Tomten som fixar det hela.
Detta vill jag ha:
Tid ensam. Bara jag och Katten i en tyst lägenhet på en kulle. Komma hem från jobbet och ha timmar att göra vad jag vill med innan det är dags att sova. Ingen annan bestämmer. Jag kan skriva, måla, sy, prata i telefon... Vad jag vill. Så länge jag vill och orkar.
Tid med barnen. Middagar med alla tre. Filmmys. Tid att prata utan att en vuxen till bryter in. Tid med Mellan och Äldsten som så ofta dragit sig undan.
Tid med vänner. Bjuda hem, ses ute, komma hem till. Sova över om jag vill, ha nattgäster om jag vill. Långfika med Doktorn. Tjejfest. Jag vill ha tjejfest! Vilken kväll det skulle kunna bli. Gamla gänget, nya vännerna, tjejerna på jobbet. Nej, inga killar, sorry!
Tid med Honom. Dagar som sitter ihop. Mer än en natt i taget. Dagar utan jobb och väckarklocka. Utan tågtid att passa. Tid att hinna landa och vara i en mitt innan det är dags att inte vilja åka hem. Inte tvingas välja mellan olika fina saker för att man bara hinner det ena. Hitta lugnet och självklarheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är lustigt det där med tid. Många säger att de har ont om det. Men är inte tid allt vi har? Består inte hela livet just av tid? Hur kan vi då längta efter MER tid?
Fråga dig VAD det är du längtar efter i den tid du önskar dig. Vilket är behovet som du längtar efter att uppfylla?
Tid ensam - vad är behovet? Tid med barnen - vad är behovet? Tid med vänner - vad är behovet? Tid med Honom - vad är behovet?
/Svante
Jag längtar efter precis det jag skriver. Ensam tid att hinna ikapp mig själv och tid tillsammans med de jag tycker om.
Nu är min tid fylld med för mycket jobb, eftersom jag jobbar alltför ineffektivt och en oändlig massa samtal och mail med Exmannen. En kommunikation som till 90% är ältande och inte konstruktiv.
Så vad kan du göra åt det?
Ursäkta, men livscoachen i mig ligger så nära hjärtat att jag inte kan låta bli att ställa coachande frågor...
Många vill ha mer tid och säger att de jobbar för mycket, umgås för mycket i icke närande relationer, etc. Men bara några tycks vara villiga att förändra situationen.
Jag hör dig säga att behovet är att vara i kontakt/kommunikation med dem du tycker om, inklusive dig själv. Hur ska du skapa det?
/Svante
Jag håller på att ge mig själv den tiden genom att lämna den tärande relation jag levt i lite för länge. Så jag gör massor! Just nu tar själva lämnandet oerhört mycket tid och ork men det blir bättre sen.
"Det blir bättre sen" är alla människors favoritmantra. Men "sen" är aldrig något annat än en tanke/bild just nu.
Lycka till med lämnandet. Missa inte nuet bara, och glöm inte att andas. :-)
/Svante
Jag försöker verkligen att inte missa nuet. Mitt nu. Jag lever inte bara i ett sen och en längtan, men när nuet är tungt är det skönt att lyfta blicken och tänka att detta är ett av tusen nu, att det tar slut.
Skicka en kommentar