Lycklig?

Vad kan jag göra för att göra dig lycklig? Så frågade han idag, Exmannen, just när jag och Mellan var på väg till stan för att köpa jeans och jag inte alls hade tid att svara.

Alltså inte bara ok-trivsel-glad utan riktigt åhh-lycklig.

Jag har funderat på det under eftermiddagen. Det är ingen lätt fråga, särskilt inte eftersom det mesta mellan oss är mer eller mindre ansträngt. Men jag har som sagt funderat.

Lycka är för mig absolut inte ett konstant tillstånd ens när jag mår bra. Jag kan ofta känna trivsel och värme och stilla glädje, men lycka är mer sällsynt. Kortvarigare. Och mycket svårare att förutse. Men det är ju roligare ändå än att fundera på vad som gör mig arg eller ledsen.

Så utan inbördes ordning och utan att vara nån slags verktygslåda. Detta har åtminstone god potential att göra mig lycklig:

Frågor som inte måste besvaras, men som får mig att tänka nytt.
Uppriktig tacksamhet över att jag har tagit det mesta slitet inför fotograferingen och alla visningar.
När jag har rätt att vara tyst och enslig.
Kloka, empatiska samtal.
När han släpper taget och behandlar mig som en vän bland andra.

Sånt.