Kall. Frusen. Ensam.
Visning nyss. Vet inget än, mäklaren ringer sen och berättar lite. Vad vet jag inte. Orkar knappt hålla tummarna längre. Vill bara sova.
Städade halva natten, sov som en sten, upp igen kl 7.
Gäspar käken ur led.
Läser bästa boken. (Ja, jag tror faktiskt att den är det - Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet.)
Surfar lite, inga mail. Nähä.
Trött på mig själv.
Trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vissa stunder i livet gör man bäst att bara ta sig igenom. Jag hoppas att det löser sig på alla sätt, smidigt, snart och lätt.
/bless
Bless (ingen blogg?):
Så är det. Vissa dagar är överhoppningsbara, så känns det. Man vill bara att det ska bli nästa dag. och det blir det ju och då kan man le åt eländet.
Skicka en kommentar