Sätter på en av mina julfavoriter: Mer jul med Adolfsson & Falk. De där inledningsraderna som jag hört så många gånger förut säger mig plötsligt nåt nytt.
Jag är en lugn person
med takt och ton
måttfull och balanserad
Jag är tyst och stilla
det ska mycket till
innan jag blir exalterad
Nej, det stämmer inte.
Jag är inget av det.
Längre.
Det inser jag.
Men jag var det så länge att jag nog fortfarande tror att jag är det.
Den bild jag på nåt sätt fortfarande tror att jag sänder ut.
Blyg
Försiktig
Snäll
Stillsam
Odramatisk
Samtidigt vet jag ju att det inte stämmer
Det är inte sån jag är.
Längre.
Och det är hur jag är nu som räknas
Hur jag uppfattas
Hur jag behandlar människor
Hur jag reagerar
Hur jag agerar
Mildheten som finns i mig
Stillsamheten
Den varma långsamheten
Medan jag skriver byter CD:n spår flera gånger.
Driving home for Christmas med Chris Rea.
Att köra hem, att komma hem.
Jag är hemma.
Snart kommer han också hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Det låter ju nästan som om ni ska fortsätta...!
Vi ska älska varann tills döden skiljer oss åt. Hur ska vi ta reda på nu.
Shit.
Det låter så konstigt, med en kovändning, efter otro, lägenhetsförsäljning och icke besvarad förälskelse i annan, efter hårda ord mot varandra, för varandra och om varandra.
Men det är så klart skönt att finna kärleken. Den sanna. Hoppas att den är ett mer stadigt element mellan er denna gång.
Lycka till!
Jag är ledsen om jag låter hård, men det här låter som en pudel. En svartkrullig, nafsande, gläfsande, tiggande-under-bordet-pudel. En överslagshandling.
Rid ut vågen, kom ut på andra sidan och ta ansvar för att själv slicka dina sår. Lyckliga Han är säkert en bra sårslickare, men det här är inte ärligt. Det här är mer ett uttryck för rädsla för att bli ensam än det handlar om "äkta kärlek".
Jag önskar dig, med all välmening, ett nyktrare nyår.
Hoppas det här är vad du vill, ärligt från hjärtat, och inte rädsla och flykt från ensamheten tillbaka till tryggheten. Du kommer göra Han oerhört illa om du träffar någon annan bakom hans rygg igen.
Lycka till! Hoppas ni finner varandra på riktigt!
Tack för era kommentarer, allihop! Jag förstår att ni tycker att detta ser knasigt ut och att ni föreställer er att jag bara är en liten ensamhetsrädd fegis som kryper hem för att få ömhet av den jag känner bäst.
Men det vore att göra det lite för lätt för sig.
Jag är mer än så. Jag är en rädd person som stålsatt mig under lång tid för att inte bli sårad. För att vara på topp och ha kontroll. Rädd att inte vara älskad och samtidigt rädd att vara det.
Jag är precis där jag vill vara just nu. Om ett par veckor flyttar Han och då ska vi skapa oss ett liv tillsammans och isär. Det kommer att bli en spännande resa.
Men skärp dig!
Ursäkta?
Skicka en kommentar