Jag är en ledsenskapare nu. Jag har gjort Mannen illa, det är inte nytt. Gör fortfarande, fast jag inte vill.En annan människa, som betyder väldigt mycket, är besviken på mig. Det gör ont i hela mig.
Jag ville inte att det skulle bli såhär. Jag skäms och hoppas det gick att reda ut. Tror det.
Att skriva här är livsuppehållande för mig, jag mår bra av det. Men den som läser om sig själv här... kanske inte mår lika bra. Nej, uppenbarligen inte. Har inte bett om att vara en gestalt här. Och ska inte vara det.
Svårt med orden nu. Ledsenhetsklister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar