Kan man inte bara få vara sina ord. Nån gång.
Och inte alla de man inte sagt och inte kommer att säga därför att det inte är så. För att om jag sa det så hittade jag på.
Frågetecken.
Vågade öppna min mun och min själ och berätta för Mannen att jo, kanske att det sen kommer att finnas nåt mer än vänskap mellan mig och Barista. Vågade säga att jag kanske både underdriver och överdriver. Underdriver eftersom det är så utsiktslöst och överdriver för att kompensera. Ungefär och kanske. För hur vet man?
Inget mer än det.
Men oj och hoppsan vad det blev stort och hemskt och mycket när Mannen fick smaka lite på det och grubbla igång sig. Massor av saker har såklart redan hänt och vi kan väl lika gärna berätta det för barnen på en gång.
I det läget känns det ju omåttligt lockande att berätta mer, bolla och fundera. Not.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag tror att det är skonsammast för båda parter att inte berätta, att inte fråga och inte svara. Just nu.
Säg inget. Varför till honom?! Sådant har ni säkert egna forum att prata om.
Prata om att mjölken är slut eller att du inte hinner ta upp tvätten från tvättstugan. Ni måste inte skiljas som vänner med förtrolighet. Ni måste skiljas sakligt och ordentligt så att ni kan vara just sådana mot ert barn/barnen.
Ni har helt rätt - och det är var MIN magkänsla säger mig. Jag och Mannen ska prata om det vi kan utan att bråka: möbler, lägenheter, film... Inget annat. Inte nu i alla fall.
Skicka en kommentar