fredag 19 december 2008

Rädd och modig

Skolavslutning idag.

En av de få dagar då man pratar med andra föräldrar än de vanliga. De där hämta hos varann och stå och hänga i hallen-mammorna och papporna.
De andra, de som inte vet om att vi ska flytta isär.
Att berätta och mötas av Nej, ska ni!?
Det som inte är nån nyhet för oss längre.

Prat om lägenhet, att bara hitta en.
Hyresrätt är ju helt kört.
Att ha råd att köpa en bostad.
Nånstans där man själv och barnen vill bo.

Inser att jag har det bra, på det sättet med.
Att jag har råd att bo så som jag och barnen vill.
Det är ett privilegium.
Det också.

Tänker på alla tjejer som inte vågar skilja sig, fast de vill, för att de inte tror att de ska klara sig.
Ekonomiskt.
Praktiskt.
Känslomässigt.

Tänker att jag också varit rädd.
Och att jag är det nu med.

Rädd att bli ensam.
Rädd att inte få känna kärlek.
Rädd att inte kunna ge barnen ett bra liv.
Rädd att inte räcka till.

Men jag är modig också.
Påminner mig om det.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du kommer INTE bli ensam
Du kommer att få KÄNNA kärlek
Du kommer att kunna GE barnen ett bra liv
Du kommer att RÄCKA till

Så är det bara, fast du kanske just nu är livrädd.

Du bryter ju upp för att få må bra och få ett bra liv och det kommer du klara galant, fast du är rädd, det går bort sen.
Jag lovar, för jag har varit där.

Kram M

Lyckliga Hon sa...

TACK fina M!

Jag tror det, oftast. Men ibland blir jag bara så liten. Vill krypa ihop i Någons famn och bli klappad

Kram!

Vardagslyx... sa...

Man är modig när man vågar vara rädd!
Var inte rädd för ensamheten. Ensamheten gör att du sen åter vågar vara två!
Det du är mest rädd för nu, kan bli den bästa i framtiden.
Lev i nuet..

Anonym sa...

Man får bli liten, bara männskligt och det är ju av det man reser sig sen.

Jag vet hur jag mådde, betedde mig och allt när jag gick från min förra man.
Man var på botten ofta och kravlade, men jag reste mig och blev starkare, jag blev inte ensam, jag klarade barnen både med kärlek, tid och allt.
Jag växte och blev stark i mig själv att jag vågade och klarade mig.

Hade vi bott nära (ja nu vet jag inte vart du bor så ) så hade jag kommit över med en flaska vin (fast jag inte gillar vin) sen hade du fått krypa upp i min famn (ja jag är tjej men det kan man göra ändå *ler*) så skulle jag klappat dig, peppat dig och lyssnat på dig.

Hoppas du iallafall får en bra helg.

Kram M (igen)