Det gör ont att bli sviken. Men det gör ont att vara den som sviker också. Att misslyckas med det man trodde på, så mycket, då för länge sen. Att vara tvungen att såra en annan människa för att man mår så dåligt att man inte kan något annat. Är inte roligt.
Jag sårar och sviker och besviken-gör hela tiden nu. Det är inte så jag vill ha det, det är inte sådan jag vill vara.
Jag vill vara den glada, vänliga, snälla Lyckliga Hon. Hon som är full av energi och värme och vill sina älskade människor väl. Hon som absolut inte bara tänker på sig själv. Det är lätt att vända sig till människor som ser det, som speglar mig så. Och det är lätt att vända sig bort från de som inte gör det. Lätt att bli ledsen.
Jag pendlar mellan ledsen och glad i väldigt tvära kast. Hopp och förtvivlan samsas i min kropp. Sammanhang och ensamhet.
Det är en tid av väntan. På brev, på telefonsamtal. Olika människor, olika budskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bra tänk!
Man kan känna sig som en uddasocka ibland.
Och då är väntan så bra.
Och det viktigaste är att ge sig tid att vänta.
Leta.
Efter sig själv.
Var var det jag såg mig sist nu igen...?
Försöka minnas.
Innan man börjar sortera.
Det är ändå vackert att du itne gömmer och glömmer de som speglar svek, sorg och sönder för de som speglar skönt. För vi är ju allt, inte bara det goda.
Jag tror att du blir en sådan där omtänksam och bra människa som du vill vara om du är det när du känner att du kan vara det och bara då. Om du jämt strävar efter att göra vackra konstycken så kommer du garanterat att göra någon besviken. Det är ju också så att om du nu ofta sårar och gör en viss person besviken så är det ju samtidigt den personen som väljer att gång på gång bli besviken och sårad.
Säger inte att det är enkelt. För någon. Särskilt inte när beroendebanden är starka. Som det väl är när man haft en lång relation. Och separation väcker ju alltid upp en massa gamla sår.
Det kanske inte är så för dig men det har i alla fall hänt mig många gånger att jag tagit på mig ett ansvar för andras känslor. Därför gjort och sagt saker innan jag haft täckning för det p g a jag velat undvika den andres känsloreaktioner eller modifierat mina svar så att de kan tolkas på flera sätt för att jag velat framstå som den goda som säger det jag tror är bäst för den andre att höra. Istället blir allt bara värre.
Ärlighet mot sig själv först och främst, men den kan vara svår att hitta när tusen tåg rusar i huvudet.
Skicka en kommentar