Fan vad sorgligt. Sms-gräla om pengar... Hur lågt kan det bli?
Vem ska betala vad? Hade vi en deal? Trodde det. Hjälpas åt så gott det går, se detta som ett gemensamt misslyckande och en gemensam uppgift. Dela och vara justa.
Man kan tänka annorlunda också, såklart. Var och en håller stenhårt i sin egen plånbok, ser om sitt hus och räknar varje krona. Jo, så kan man såklart också göra...
Men varför? Är det såna vi är? Trodde jag ju inte.
Ledset i magen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ledsamt när det blir så där....men hoppas det ordnar sig och ni kommer överrens!!!
Kram M
Det blir så. Det går inte att separera och vara sams. I så fall kunde man ju lika gärna fortsätta vara ihop, om det var så att man var överens om allt.
Du kommer också vara den bråkiga, för honom, i något hänseende.
Att fimpa ett förhållande är ofta förknippat med olust för i alla fall en av parterna.
Pengar är alltid känsliga ämnen och man bör väl ha så få gemensamma förehavanden som möjligt. Det går inte i längden. Inte låna ut, inte kräva stöd. Man måste tänka sig den situationen att något händer om man exempelvis lånar ut bilen. Vem står för skadorna och återbörandet då? Ni kommer leva som separerade och ni kommer inte att dela plånbok.
Men ni löser det.
Hej.
Jag vill bara dela med mig om hur vi gjorde när vi separerade- (har redan skrivit ett tidigare inlägg om när ni berättade för lilltjejen). Vid den tiden hade jag och exet ett barn tillsammans och h*n var liten- endast 18 månader.
Det finns faktiskt bra sätt att skiljas på- vi gjorde det. Vi var helt överens och insåg att förhållandet bara hade dött. Det känns fortfarande som ett STORT misslyckade att inte ha kunnat hålla ihop för barnets skull men livet tar vändningar som är meningen att det ska ta. Allt har en mening.
Bråk om pengar behöver man inte ha- förstår så väl att du är ledsen- men det är otroligt vanligt att pengar blir det som man är osams om när man skiljer sig och eftersom du har två barn sen förut så förstår jag att det blir knivigare än någonsin.
Resonera såhär: Vem har bäst behov av att ha tonåringarnas sängar, lampor mm?
Hur vi gjorde?
Jag lämnade allt pga. en etta på 18 kvadrat med en liten son och en ledsen klump i magen. Så fattig som jag var då har jag aldrig varit men så fri som jag kände mig då önskar jag alla.
Många kramar S
Tack till er alla för era tankar!
Vi har varit vuxna och kloka idag och delat upp det mesta eller i alla fall enats om hur vi ska tänka. Det känns ok.
Vi kommer såklart inte att ha gemensam ekonomi när vi flyttar isär, det är nuet och delandet som är det tunga. Jag tror att det kommer att lösa sig smidigare sen.
Och Sara: dina rader om frihet berörde mig djupt. Just så känner jag med! Hur litet och fult och fattigt det än blir så är det mitt och jag är fri där.
Kram till er alla!
Skicka en kommentar