Oväntade

Livet letar sig fram längs nya och oväntade vägar nu, på flera sätt. Människor som man trodde man hade koll på visar nya sidor. Nya vänner dyker upp som från ingenstans och erbjuder ett knä att vila huvudet i och en mobil som aldrig laddar ur. Världen känns ny. Och gammal, samtidigt. Hela världen så som jag kände den finns kvar. Eller i alla fall nästan.

Flora är en av mina äldsta kompisar. Vi har känt varann sen ettan på gymnasiet men aldrig varit tajta, alltid bara träffats i stora sällskap. Nu står hon mig plötsligt så nära. Det finns en innerlighet som är både ny och oväntad. Våra liv har löpt parallellt men nu korsar de varann, nu möts vi. Det kommer ett sms fullt av omtanke och peppning och när vi möts är samtalen på riktigt. Skratt och allvar och en tacksamhet.

Och Blundar. Gamla K6-polaren som varit med sen starten på allt detta och sett mig vandra vilse i mig själv. Som varit där och ställt jobbiga frågor. Han har alltid velat mig väl, det vet jag. Men nu finns nåt mer. Det finns samtal om annat - det finns humor, det finns ilska över tillstånd som vi adrig snuddat vid förrut.

Barista är alltid bara ett sms bort för en virtuell kram när orken tryter eller ett skratt när allt bara känns surreal. Lätt. Inte lätt som i betydelselös utan lätt som i bra lätt. Där, bara.

Mannen jag fortfarande är gift med är också en person som visar nya sidor. Jag hoppas att det innebär att vi kan fortsätta vara vänner. Trots mellantrun rum och itu. Att vi kan hitta former som känns bekväma för oss båda.

Livet, jag är öppen!