Nu är allt över. Vi separerar på riktigt, flyttar isär.
Det är en vemodig känsla i magen idag. Jag vill detta, det är inte det. Men 11 år tillsammans med en annan människa kan man inte bara sudda ut. Vi kommer att vara vänner, såklart. Vi tycker ju om varann. Men livet börjar om nu.
Vad som händer nu vet jag inte rikigt och det är både spännande och läskigt. Jag har en lägenhet, kanske. En alldeles för liten lägenhet, men det ska nog gå. Om jag får den. Får veta på fredag.
Igår fick mamma mitt brev. Svar kan komma först idag. Oro i magen.
Det är lite tomt på ord idag. Det är mycket känslor och tankar men inte så mycket når ut i fingrarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det kommer vara både läskigt och spännande att få gå mot nya mål i livet aldeles själv.
Att stå på egna ben, ta egna beslut.
Få tänka själv, bestämma själv, få vara själv, omsvärmad av barnens kärlek.
Du kommer klara det, det kommer säkert gå som en berg och dalbana ett bra tag men du klarar det.
Du verkar ha så mycket GO i dig innerst inne, plocka fram det när det dalar.
Jag var där för flera år sen men jag klarade det, trodde inte det men gjorde det.
Den där kanske för lilla lägenheten blir din egen vrå,där du och barnen kommer bygga upp nått eget, börja på nytt.
Tänker mycket på dig fast jag inte känner dig, bara genom bloggen/bloggarna sen mer än ett år tillbaka.
Önskade jag kunde ge dig mycket av min kraft, du kommer klara detta!!!
Många varma Kramar !!!
/Marie
Ps.Bra att du fick iväg brevet
Så många stenar du vänder på, även om det kan se lite obehagligt under en och annan sten, så får du ju veta. Obehagligt och farligt är ju itne heller samma sak. Det går bra, för att du har börjat gå. Vilket är förutsättningen för att det ska kunna gå bra.
Marie och Bless!
Tack för att ni är med mig! Jag blir glad och varm av era kommentarer. Klokt och stöttande, precis vad jag behöver för att inte svaja och falla omkull.
Kram till er!
Skicka en kommentar