Jag är, som ni kanske har märkt vid det här laget, närmast besatt av att knyta ihop trådar mellan då och nu. Det här är så bra och så på pricken. Samma men ändå inte, 24 år senare. Som jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Min egen blogg, mitt eget rum, mina egna tankar. Om att lämna och hitta kärlek. Om det som är vackert och om det som gör ont.
Om mig
Bloggar jag gillar
Bloggarkiv
-
▼
2008
(159)
-
▼
oktober
(37)
- Dagens visa
- Varför i helvete?
- Vuxna
- Mitt nya hem
- Sorgligt
- En blomma
- Chokladkaka och höstlov
- Inte jag
- Mantra
- Dela med sig
- Nödvändig
- Kärlek och barn
- Sen [citerar]
- Tystnad
- Jag har en lägenhet!
- Nu vet hon
- Jag har en mamma
- Det kom ett brev
- Då och nu
- Drömmer
- Emellan
- Språket
- Ensam
- Oväntade
- Över
- Väntan
- Inget att förlora
- Brev till mamma
- Långsam
- Jordens otacksammaste
- Brev till mannen
- Snäll
- Förhålla
- Sömn
- Ett alldeles speciellt välkommen!
- Vara själv
- Gammal vana
-
▼
oktober
(37)
2 kommentarer:
Den satt då och sitter nu. Jag har hört den på radio några gånger och är lika förtjust i den, som de som spelar Iron maidens Run to the Hills med piano och stilla sång.
Jag tycket mycket om covers som är så olika originalet att man i förstone inte ens hör vilken låt det är. Nåt bekant finns... och så en bit in i låten så kommer man på det.
Skicka en kommentar