Jag tänker att jag är en blomma. Vacker men lite tilltufsad. En höstaster som fått mycket regn på sina kronblad och som vinden omilt ruskat om. Lite vissen och trött men ändå med mycket kraft och vilja kvar.Idag är det sol i min stad. Jag dricker kaffe i pyjamas och funderar över livet. Mig själv, barnen och några speciella människor till. Tänker fina ord och tänker att jag måste säga dem högt.
Ikväll kommer mannen hem från sin jobbresa. Jag är lite orolig inför det. Att vara ensam med barnen har betytt en frid och ett lugn som jag verkligen behövde. Hur blir det nu? Kommer vi att kunna vara sams tills jag flyttar eller blir det krig om allt och inget igen?
Idag ska jag gå till mitt nya hem med tumstock och skissblock. Mäta och möblera-i-tanken. Trångt blir det och kanske inte så tjusigt. Men det kommer att vara mitt och jag kommer att må bra där. Jag och mina höstlovsungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar