Jag är språknörd. Rentav lite av en språkfascist, faktiskt. Inte så att jag skärskådar vänners sätt att uttrycka sig i mail eller på msn. Nej, det handlar mer om att jag ställer höga krav, både på mina egna texter och på böcker och tidskrifter jag läser. Jag ogillar språkligt slarv. Men ännu mer går jag igång på texter som är skrivna med medvetenhet. De kan vara synbart slarviga, de kan vara poetiska, tramsiga, pretentiösa - what ever. Bara det finns en tanke och en vilja om att nå fram med nåt. Ett eget uttryck.
Jag köpte Språket inför min tågresa igår och jag skrattar högt när jag läser. En del av frågorna men särskilt svaren är fyllda med humor, utöver den självklara kärleken till och intresset för språket. Det finns med andra ord mycket att glädjas åt för en språknörd.
Men det finns annat också, som är mer allmängiltigt än så. (Nej, jag tror ju inte att alla är lika roade av språk som jag). Ett svar handlar om vaghetsmarkörer (ord som nästan, kanske etc) och författarna avslutar med ett par meningar som fick mig att lägga boken i knäet en stund:
Inlärd irritation brukar man förresten kalla egenheten att öva upp sin förmåga att lägga märke till små detaljer i språket och sedan reta sig på dem. En ganska onödig syssla, kan tyckas.
Inlärd irritation. Förutom att det är en snygg alliteration så är det kanske det jag ägnar mig åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag märker också ord! Jag stör mig på Att jag stör mig på ord som är felstavade, särskrivna osv.. Jag är väldigt petig och har svårt att inte lägga mig i när jag ser att någon har skrivit fel på något sätt.
Men men.. man kanske kan göra något av det. Finns det något yrke där man kan ha nytta av det? :)
Åh, vad kul med en språknörd till! :-) Det är en genuin passion jag har. Du kanske skulle satsa på att bli korrekturläsare eller lektör.
Skicka en kommentar