Asexuell blekfis. Så kallades tennisspelaren Boris Becker, om nån minns honom.
Det kan man kalla mig också. Blek som en Alvedon och utan lust. Vill inget alls.
Drömmer om att vilja. Att känna behov av en annan människas kropp. Att inte kunna få nog.
Drömmer om att längta. Att känna kärlek och mildhet. Känna själv.
Drömmer om att uppleva. Att vara upptryckt mot en vägg, ett lår mellan mina ben. En kyss som får mig att smälta, händer som far runt, kläder som slits av.
Det kommer att bli bra. Drömmer jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Klart det kommer bli bra.
När du landat med allt så kommer du åter blomma och leva ut och få bli varm och sexuell.
När man går i kris stänger kroppen oftast av för att man inte ska känna allt på en gång.
Just nu kämpar du med separationen,berätta för barnen, hitta eget bo osv
Klart du inte kan känna dig sexuell då, klart du dalar och känner dig blek fast du inte är det.
Men som sagt, när du landar efter allt sen, kommer det tillbaka till dig men låt det ta den tid du behöver!!
//Kram M
M:
Jag vet, det min tid kommer. Bara lite låg just nu. Över lite olika saker.
Samtidigt finns det en massa att vara glad över också. Såklart.
Det blir bra, detta!
Kram!
Skicka en kommentar