.jpg)
Jag läste för ett tag sedan en intervju med en yogi som heter Om Mokshananda, en svensk kille som lämnat sin gamla tillvaro och skapat sig ett nytt liv i ett ensligt beläget hus i Himalaya. En intressant person, på massor av sätt. Han har funnits i mina tankar många gånger sedan dess.Jag minns särskilt en sak som han sa:
Vad som än händer är jag öppen för det.
Det är en makalös inställning, tycker jag: att vara öppen för det som kommer förbi. Vad det än är. Att vara tryggt förvissad om att vad som än händer så är det intressant och jag kan lära mig något av det. Det är så väldigt inspirerande, inte minst för en fegis som mig. Jag skulle önska att jag var så välkomnande, så lugn.
När jag nu bryter upp från ett långt förhållande och går in i en ny och på massor av sätt osäker tillvaro tar jag med mig Om Mokshanandas inställning som ett mantra.
4 kommentarer:
Jag har länge försökt att vara som Om Mokshananda, att vara öppen för det som händer, för att det är lättare. I alla fall så länge jag kan hålla frustrationen på stången (eller kanske vara öppen för att jag blir frustrerad). När väl frustration slår klorna i mig har jag det svårt att öppna upp, ta emot och agera i det som finns, göra det som krävs i situationen. Då blir jag mest dum.
Ilskan, förtvivlan och frustration över att livet inte följer den plan vi har i huvudet, kan nog vara ett större hinder, än de olyckor och svårigheter vi stöter på.
Och man måste nog på något sätt ut på den yttersta grenen för att veta säkert att den bär. Jag vet inte hur man provar det bäst, men det är svindlande de gånger det känns som om livet lyfter en.
Bless,så är det absolut för mig med. Frustration är det svåraste att hantera. När man väldigt mycket vill ha det på ett särkilt sätt och det inte blir så. Att öppna mig för att människor inte är i fas med mig och att allt inte är kört för det - det är en stor utmaning.
Och att vara öppen för de känslor som finns i mig, ta emot dem och tycka om dem även om de inte får det utlopp jag helst skulle vilja.
Den gamla klyschan om att man växer av att ta sig igenom det som är svårt och jobbigt stämmer ofta.
"Vad som än händer är jag öppen för det" -Det låter som något mycket klokt att försöka leva efter. Att känna trygghet i sig själv och inte vara rädd för vad man kommer att uppleva i framtiden, i morgon, i nästa sekund. För det vet man inte ändå.
Ida:
Visst är det! Gillar det SÅ mycket. Även om jag ofta misslyckas rätt kapitalt med att leva efter det. Eller just därför kanske...
Skicka en kommentar