Förhållande. Vad betyder det?
Att förhålla sig? För att hålla? Hålla för?
Jag vill förhålla mig mindre till mannen än innan. Vill inte ständigt tänka på vad han tycker och oroa mig för vad som ska komma. Inte alltid relatera hela min person till honom i jakt på att bli omtyckt eller i alla fall inte klagad på. Bland annat därför vill jag inte läsa hans blogg.
Det gör däremot andra som inte kan låta bli att meddela mig vad som står där. Och vad händer då? Jo, som ett brev på posten, säkert som amen i kyrkan, blir jag nyfiken. Dumt nog, men det är sån jag är. Så jag smyger dit och kollar. Igen.
Och så blir jag ledsen. Igen. Över allt skitsnack, över hur hela min person granskas och plockas itu. Över hur mina bevekelsegrunder analyseras. Allt mitt blir fult. Futtigt.
Jag vill inte göra samma sak. Jag vill inte att min blogg ska handla om honom och hans brister och felsteg. Det finns ett och annat jag skulle kunna skriva, men nej. Jag gör inte det. Jag vill inte hänga ut honom. Jag vill att det ska handla om mig och vad jag känner. Jag vill kunna stå för det jag skriver, gentemot vem som helst.
Jag vill inte ens försvara mig mot det som sägs. Det vore att säga att det betyder nåt.
Jag är jag. Jag är sån här. Med fel och brister, ja absolut. (Den som är felfri räcker upp handen!) Men jag har nog en del bra sidor också. Ska bara försöka vara lite mindre nyfiken. Skydda mig mer.
Förhålla mig till mig själv mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vad jag känner igen mig. I dina känslor. Kan det ha med att jag är kvinna och därmed ha lättare för att sätta mig in i ditt perspektiv? Jag genomgick en liknande separation för många år sedan. I efterhand ser jag att jag redan från början ville ha ett riktigt avslut men blev förvirrad av hans beskyllningar och förvrängningar och samtidigt envetna önskan att lösa problem och fortsätta förhållandet, att jag inte kunde tänka klart eller ens var säker på vad jag ville och att jag då bad om en paus. Den pausen, det andningshål jag till slut bara tog mig blev förstås också attackerat och sönderanalyserat. Jag fick höra att jag var falsk, att det var fel på mina karaktärsdrag och att jag nog inte mådde riktigt bra. Lugn, ro och egen tid hjälpte mig att komma till insikt om vad jag faktiskt kände och ville. Vreden var sen den som fick mig att säga stopp! Det räcker! Jag vill inte! Förstå eller inte men jag vill inte längre!
Jag tror att det är just det. En vill och en annan vill inte. Att det ska vara så svårt att acceptera och nå ett samförstånd utifrån det! Det är väl så när man är mitt inne i "kladdet". Men att bli beskylld för att känna och göra "fel" oavsett om man uppträtt mer eller mindre lämpligt mår man ju inget vidare av. Och skapar definitivt inte lust till att fortsätta eller börja om.
Jag hoppas du hittar dig själv vad du än bestämmer dig för.
Säger Ana-Ma
Jag tycker att du gör så rätt!
Det känns som att han bara ältar och ältar och ältar. Analyserar sönder hela situationen, kan inte gå vidare.
Men du är den som vaknat upp och insett att det inte funkar, försöker hitta en annan väg i livet.
När jag läste i er gemensamma blogg, någon dag innan ni skrev att ni skulle flytta isär, så tänkte jag "nu ger jag upp". Orkade inte läsa alla hans tankar om allt. Så jag är glad för din skull att ni tar en paus.
Jag läser hellre din blogg än hans :)
Väldigt respektlöst skulle jag vilja påstå av dem som inte kan låta bli att berätta vad din partner skriver om. Där måste du själv ha rätt att välja om du vill veta. Förstår de människorna att du inte vill veta i nuläget?
Det är alltdi bra att förhålla sig till sig själv i första hand. Att vara sitt eget nav, att inte vara ett självets väntrum för att få stå i någon annans centrum.
Varför är du inte ärlig och avslutar ert förhållande? Varför drar du ut på det? Tror du att du vill älska Han igen?
Hoppades verkligen att det skulle bli bra för er, men det verkar inte så längre. Ledsamt.
Tack alla fyra för era kommentarer!
Jag är tillfreds med att det är slut/paus. Vad som händer sen vet jag inte i nuläget. Det är själva poängen med det hela. Visste jag var vi kommer att hamna skulle paus inte behövas. Då skulle det antingen vara slut-slut eller så skulle vi börja om på en gång.
Jag tycker att det är sorgligt och ett misslyckande att vi hamnat här. Det tror jag att de flesta som ser sitt förhållande gå sönder tycker.
Har varit bortrest ett tag och sitter nu och läser ikapp. Jag håller med jeoma som skriver att det känns som om att han "bara ältar och ältar och ältar. Analyserar sönder hela situationen, kan inte gå vidare. " För egen del så undviker jag att läsa hans blogg - den står ju bara stilla, han står som ett litet barn och stampar på ett ställe, totalt ointressant.
Jag tror att det bästa du kan göra för din egen skull är att låta bli att läsa i hans blogg, försök bortse från hans ord som bara sårar och lyssna på dig själv istället.
Fortsätt ta hand om dig!
Max Power:
Jag försöker låta bli att läsa hans blogg, inte för att hans ord sårar utan för att en del av de som kommenterar är helt way out. Och så försöker jag låta bli för att få vara ifred med mina egna tankar. Svårt så det räcker.
Åter igen så sitter jag och nickar igenkännande för mig själv.
Läser vidare........
Paulina
Skicka en kommentar