tisdag 7 oktober 2008

Brev till mannen

Jag är i ett skede där jag varken vet ut eller in, egentligen.

Jag är fruktansvärt trött på oss och vill just nu bara att det ska vara slut så att jag slipper förhålla mig till dig och oss. Jag vill vara mig själv, hitta mig själv. Träffa vänner och känna att jag är en egen person. Det är mitt absoluta prio.

Jag är inte arg på dig, men jag inser att det kan tolkas så eftersom jag är så trött. Men det är jag inte. Jag har bara fått övernog av klagande och granskning och sparkar bakut nu. Oavsett hur moget det är så är det så jag mår och känner nu och det betyder att jag inte kan starta om nu och bara "våga falla" som du säger. Jag är trött, känner inte det jag gjort innan och vill vara min egen.

Jag vill flytta så snabbt det går, men det går inte så snabbt... Tills dess vill jag att vi uppför oss trevligt mot varann. Jag kan vara Syrran eller Humlan. En vän som du bor med och vi hjälps åt och umgås om båda vill. Jag vill inte att du ska behandla mig som din kvinna. Om du kunde låta bli att kommentera min kropp t ex vore det bra. Det blir jobbigt för mig på flera sätt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer...

Jag vet att jag sårar dig och det är verkligen inte min önskan. Men jag kan inte ljuga och låtsas.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas han läser detta och tar in, för en gångs skull.¨

Du är värd så mycket mer, värd att vara dig själv, HITTA dig själv i din egen takt.

Sänder över många varma kramar till dig!!!

/Marie

Anonym sa...

Sänk ribban, tycker jag. Det finns ingen anledning att "vara vänner" när ni håller på att separera. Håll sams och se till att logistiken fungerar, det räcker.

För att nå känslan av att vara separerad, så tror jag att man måste känna kraftig distans till den andre för att känslan ska upplevas verklig och sann. Först när era liv är separata på riktigt, dvs, inte längre bor under samma tak, först då om det fortfarande känns aktuellt kan man uppta vänskapen.

All styrka i världen till dig!

Anonym sa...

Ja, tydligare än så kan du väl inte vara. Jag riktigt känner din trötthet. Omöjlig att missförstås men kanske inte alltid accepteras eller respekteras av alla... Du är perfekt som du är! Fortsätt med det.

Lyckliga Hon sa...

Allihopa: Ja, min trötthet är stor och tydlig och såklart har ni rätt i att jag behöver komma bort. Få det där mellanrummet som jag så väl behöver.

Det är inte lätt, dock, att hitta en bostad i denna stad som är min. Söker, söker.