Ge mig tystnad! Jag vill ha lugn ro peace and quiet. Jag vill sitta i ett ingenting och lyssna på inget annat än mina egna hjärtslag (och möjligen High on you med Miss Li, som jag kör på repeat nu - såsom äldstabarnet brukar göra.) Tystnad. En dröm i mitt nu, där det alltid finns en röst som tar sig innanför alla skal, som med sina frågor och analyser och funderingar alltid är där.
Min lilla trea ligger under takåsarna med fönster bara inåt gården. Gatan utanför: bilarna, krogarna, människorna - inget av det kommer jag (vi) att höra. Det känns symboliskt rätt.
Men tyst blir det inte i den lilla trean. Tre ljuvliga barn och deras kompisar och mina kompisar. Det kommer att vara folk hos mig, det vet och vill jag. Så inte tyst. Men ändå tystnad.
Rätten till det egna livet, det egna varandet, de egna ljuden. Och den egna tystnaden. Längtar efter det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kan det inte vara så att man kan översätta tystnad med rätten till att få reflektera, vara och svara som man själv vill, inte som frågaren vill. En längtan att vara i samtal i stället för att stå till svars. Det kanske är att ta det långt, men jag tänker också på längtan till samlag istället för att lägga upp sig när jag läser dina inlägg. Längtan till samvaro, för att vara ensam tillsammans skaver bort all källa till kärlek, tänker jag.
Kloka, kloka Bless! Precis så är det ju! Rätten att vara ifred med sitt tänkande och prata när man själv vill. Rätten till sin egen analys. Det är just det jag saknat så länge.
Och det hänger absolut ihop med sexlusten och längtan efter något annat. Att vilja själv, längta så man faller itu och att inte vara krävd. Längtan efter längtan, rentav.
Du förstår mig så häpnadsväckande bra!
Skicka en kommentar