Spel var i min stad igår och vi var ute och drack lite vin. Han är en sån där ta-vid-där-vi-slutade-senast-vän. När vi pratar med varann finns inte kallprat. När vi frågar hur har du det? så vill vi veta precis hur det är. Inga småvarma omskrivningar.
Vi pratade om hans liv och om mitt. Hur det är att leva nära en annan vuxen människa, både i allmänhet och hur just vi båda hanterar det. Om våra egenheter, vad vi behöver för att må bra och hur vi kan se till att få det utan att trampa på den vi lever med. Om att våga uttala sina behov, stå för dem. Hans behov krockar med hans frus och att mina behov krockar med mannens är knappast någon nyhet...
Spel är en vän som utmanar mig på ett bra sätt. Han ställer svåra frågor, men alltid utifrån en önskan om att jag ska ha det bra. Jag känner mig som en lite klokare människa när jag har pratat med honom. En bra känsla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar