Strax söndag

Diskmaskinens våta svischande. Katten som spinner i mitt knä. Ett tjoande sällskap nere på gatan.

Annars tyst.

Jag är ensam hemma. Alla är ute borta i annan stad och hos pappan sin. Bara katten och jag är här. Tills nu har jag röjt och städat eftersom vi ska ha visning imorgon. Tills nu har jag knappt suttit ner. Knappt ätit nåt. Bara varit på benen och haft händerna upptagna. Ett slit såklart och jag är dödstrött nu. Men skönt dödstrött.

Kommer på, när jag sitter ner äntligen att jag gillar att göra saker. Minns det. Måla fixa laga hitta på lösningar. Det är jag, liksom. Det är en del av det där som min terapeut sa att jag ska låta mig själv vara, som jag ska hitta hem till igen. Pysslerskan.

Jag vill måla skriva bygga smutsa ner mig bli trött och sen vila. Leva och verka. Ja.