Jag tittade på en lägenhet idag. Dödsbo, totalt nedgången och visserligen inte dyr men ändå på tok för dyr med tanke på skicket. Jag och Yngstan stegade runt och mätte med blicken, jag funderade över dörröppningar som kunde sättas igen, köksluckor som kunde duga som de var och hur mycket kostar det att leja någon som kaklar ett badrum? Jag kände en blandning av totalt äckel och leda inför allt fixande som om jag köper den ligger framför mig.Men. Utsikten från vardagsrummet är hänförande. Man ser långt, långt. Det finns inget i vägen. Massor av träd och hustak och titta mamma, man ser [känd byggnad]! Det förstås. Tänk att sitta här på kvällarna och titta ut över stan...
Skambud, tänkte jag när vi cyklade hem. Ett skambud kan jag lägga. 200 000 under vad de vill ha, de giriga arvingarna som säkert tycker att de sitter på en guldgruva (inga lån, en och en halv mille rakt ner i fickan).
Sen började jag tänka att det är roligt att renovera och att jag sannerligen inte behöver känna dåligt samvete över att jag vill göra om. På så vis är det ju mer besvärande att flytta till en lägenhet som är nyfixad och tjusig men bara... ful. Fel och ful. Jag såg mig själv i målarkläder, med roller i handen. Golvpapp överallt, bredspacklakade väggar, 20 liter vit färg. Lådor med kakel, en hög golvplank utmed en vägg. Det är kul att greja och det är kul att få det som man vill ha det.
Och en kakelsnubbe... så dyra kan de väl inte vara?
4 kommentarer:
Hehe - go for it - problemet är bara att varenda liten skitsak tar ett par timmar, kräver minst en tur till Clas Ohlson/IKEA/bygghus samt alla verktyg i verktygslådan, borrhammare, stege och dammsugare. Som tur är fattar man aldrig riktigt vidden av det hela när man står där och säger, den här väggen tar vi bort, här lägger vi in golv, här bla bla bla... Vi flyttade in i vår nya barre första oktober och håller fortfarande på och fixar ett par timmar om dagen. Frustrerande! Men det blir ju bra till slut förstås :-)
Jaa, det är ju det jag är rädd för: att jag ska få tillbringa varje ledig minut med att slipa spackel och såga golvplank. Och betala nosiga hantverkare hutlösa mängder pengar. Fast jag hörde idag att den häringa sk krisen har fått dem att skärpa till sig och bete sig som folk. Inget ont som inte för nåt gott med sig.
Man kan även leva med flagig färg och sunkigt badrum ska du veta!
Hoppas att du hittar ditt hem snart Lyckotjejen.
Ja, att ni båda! hittar hem.
Nu ska jag sätta upp julstjärnor, så det blir ett förlåtande ljus över allt i december..
Kram!
Lotta-Lo! Visst kan man det. Man kan leva var som helst där kärlek finns. Risiga lyan är ännu inte såld, men det finns annat också. Snart, snart är jag på annan plats!
Och måla är kul!
Kram kram
Skicka en kommentar