Tillit. Att lita till. Lita på säger vi oftast. Eller inte lita på. Bristande tillit.
Mannen litar inte på mig. Jag har ljugit om Rocky och om en del saker nu i samband med vår separation. Men det är inte en del av min personlighet att ljuga, jag är inte en återfallsförbrytare och förhärdad lögnhals. Jag får inte en kick av att ljuga och komma undan med det.
Tvärtom. Jag skäms och mår dåligt.
Jag har ljugit av rädsla och bristande tillit. Och det har gjort att Mannen tappat tilliten till mig. Inte bara i de situationer jag ljugit utan överlag. Till och med min förmåga att vara en bra mamma ifrågasätts eller litas inte på. Det gör ont, såklart.
Hur ska man våga lita då? Hur skapas tillit där den inte finns, längre?
Genom att vara sann och säga som det är. Tried that, säger jag då.
***
No signal blinkar min DVD. Det saknas nån sladd tror jag, den är väl bortstajlad. Det betyder att den inte kan kommunicera med teven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Han är ledsen och upprörd och har förlorat kärleken i sitt liv kanske? Han har mist de han vet vad det är, det han levt i i ganska många år. Jag tror inte du ska förvänta dig att han är resonlig och vettig i allt han säger eller gör då.
Vad jag förstår är också att han är så _otroligt_ avundsjuk för bandet mellan dig och lilltjejen. Att när barnet är mammigt så är det DITT fel.
Barn har och har alltid haft perioder där de är antingen mammiga eller pappiga, så är det med det. Och det gör en varken till en sämre mamma eller pappa. Det är en fas, som så mycket annat här i livet.
Och för att du ljög, både en och två gånger, gör verkligen inte dig till en dålig MAMMA. En sämre partner kanske, men definitivt inte en sämre mamma. Det är ju bara löjligt...
Kram
Sara
Tillit tar tid.
Att mötas och nå tillit tar tid.
Att rasera tillit går på ett kvickt.
Att att ur förödelse nå ny tillit är inte lätt. Det tar ännu längre tid, där man måste var oförvitlig i sitt uppsåt att inte skada. Det är i alla fall min erfarenhet.
Kloka insikter och du är en klok människa och en fin mamma. Jag tar med mig det där om tillit, insiktsfullt! Kram från 08-an
Tack alla för era kloka ord.
Caroline: du fick mig att inse att jag nog ställer för tuffa krav på honom. Han är ledsen och lämnad och jag kan inte vänta mig att han ska bete sig som vanligt.
Sara: du har rätt i att han tycker att hennes mammighet är jobbig, han känner sig dubbelt ratad, av både mig och henne.
Bless: ja tillit tar tid att bygga och svårt är det. Jag skulle vilja lita men gör det inte. Och han känner samma.
08:an. Tack, bara :)
Skicka en kommentar