Det är lördagkväll i stajlade lägenheten. Yngstan kollar på Habib, Mannen (som snart är Exmannen) badar och Katten är i Nya lyan. Ensam där, eftersom en överviktig katt inte passar i det för-visning-stajlade hemmet.
Jag soffmyser och är lugn och rastlös på samma gång. Försöker blogga men mina ord vill inte komma ut och det gör mig otålig. Jag känner att jag inte släpper ut dem, jag vill inte att de ska möta den granskande blicken hos Mannen.
Vi pratade om det häromdagen. Jag sa till honom att han tar ifrån mig min blogg om han läser med kritiska ögon och meddelar mig sin tolkning, sin bedömning, sin analys så fort jag skriver något. Jag sa att han ska låta bli att läsa om det gör honom illa, att jag inte kan tänka på honom när jag skriver. Att min blogg är min ventil, min arena.
Han lovade att låta bli att kommentera. Men jag vet ändå att han läser, att han tänker saker, tolkar. Jag förhåller mig till det och det gör att jag inte bara skriver det jag tänker, det jag vill skriva. Allt går genom Inte såra Mannen-silen. Det gör skrivandet tråkigare, det gör texterna mindre angelägna och det gör att bloggen i mindre utsträckning än jag vill fungerar som en ventil.
Vad gör man när det känns så?
Struntar i det och skriver som om han aldrig läste?
Säger åt honom att han inte får läsa?
Skriver en anpasslig blogg?
Nej, inget av det funkar ju...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Skriver en handskriven dagbok i pappformat som du gömmer eller skaffar en ny blogg på hemlig adress som han aldrig får reda på...fast då kan ju vi andra inte heller läsa den, så det var kanske ingen bra idé trots allt ;-)
Man startar en annan blogg som han inte har en aning om. Där du kan ventilera precis som du vill. Gör den skyddad så att bara det som du vill ska läsa kan läsa
Ana-Ma: En dagbok finns. Jag skriver massor, massor i den, särskilt under trötta resor till jobbet. Den är nödvändig för mitt välbefinnande. Men bloggen är nåt annat. Den är en möjlighet att nå andra människor och den tvingar - på ett bra sätt - fram text i koncentrerad form. Och det mår mitt tänkande bra av.
Båda: Jag vill inte ha en hemlig blogg. Jag vill vara fri på den jag har.
Då får du börja skriva fritt och strunta i honom. Du har inget annat val.
Det är sant och klokt. Jag har inget annat val. Jag måste detta för att må bra. Måste sluta stoppa undan mig själv.
jag tror du måste skriva fritt och jag tror att du ska sätta upp gränser för dig själv vad du ska göra när han kommenterar. Hänvisa honom till gästboken kanske, eller säga att han läser på sitt bevåg, precis som vi alla andra.
Skicka en kommentar