Pratar om svartsjuka och tillit med Barista. Vi bekräftar det självklara: man kan inte tvinga någon att tycka om en, vilja vara med en, ens vara trogen mot en. Man kan bara vara den man är, visa hur man vill ha det och ta sitt eget ansvar. Krav och gnäll föder ovilja.
Det låter förföriskt och lätt. För den som är befriad från svartsjuka är det lätt.
Men jag vet att det kan vara hur svårt som helst.
Jag vet hur litenheten och rädslan kan så frön och hur det känns när allt och alla är ett hot mot det man vill ha.
Jag vet hur det känns när allt verkar temporärt och lättflyktigt.
När försöken att hålla kvar bara gör att man kommer närmare avgrunden.
När avsmak ersätter ömheten.
Jag vet nu att allt börjar med att tycka om sig själv.
Och att tycka om att vara ensam med sig själv.
När andra människor tar plats på mina villkor också och när jag räcker till alldeles som jag är - då känns svartsjukan långt borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar