När blev jag en potentiellt dålig morsa?
När jag med Mannens samtycke hade sex med en annan man?
När jag blev kär i honom?
När jag fortsatte ha kontakt med honom?
När jag inte vågade berätta det?
När jag utan mannens samtycke och vetskap hade sex med honom igen?
När jag ville separera?
När jag inte vågade berätta att jag letade lägenhet?
När jag inte vågade berätta att lägenheten jag hittade kändes skum?
Har nåt av detta med mitt mammaskap att göra?
Eller vad är det som gör Mannen rädd att jag ska bli en dålig mamma till Yngstan? (Och tånnisarna, får man förmoda)
Är det alla kramar jag ger barnen?
Är det godnattstunden som ibland aldrig vill ta slut?
Är det filmhäng med popcorn och filt?
Är det när vi lagar mat ihop Yngstan, Mellan och jag?
Är det förtroligheterna mellan Äldsten och mig på msn?
Är det yogastunderna på ullmattan?
Är det massage gånger tre?
Eller vad är det?
Jag bara undrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Avundsjuka!
Eftersom Du undrar. Läs igenom det du skrivit och fråga dig själv varför du avsäger dig både ansvar och makt i din text.
Fyll därefter i svaren själv, som du önskar att det skulle vara. Som du vill att det ska vara, som du tycker att det är - och ge dig själv frid. Inte villkorad frid, utan frid.
Du behöver ingen annans gillade - men du behöver ditt eget.
Han är avundssjuk för du ser framåt och han fastnar och då blir det tyvärr så att han vill sänka dig via att utse dig som en dålig mamma.
Nej...du är en BRA mamma...som ser till att DU mår bra....det måste du få göra för att kunna fortsätta vara en BRA mamma.
Och sen ska han strunta i VEM eller VILKA du träffar nu, för det är finito och så länge er dotter mår bra så ska han dra sig tillbaka och INTE trycka ner dig!!
Du har styrkan, ta den och inse att du inte kan tryckas ner och att du är världens bästaste mamma till barnen!!!!!
Kram M
Du skriver att du inte vågade berätta. Men som jag ser det ljög du. Rakt av, och upprepade gånger.
Det påminner mig om mitt eget förhållande, med en man som ljuger. Han använder precis samma ursäkter som du. Att han inte vågar säga sanningen eftersom jag då blir arg.
Han är fullständigt ärlig. Tills han behöver ljuga.
Och just pga av detta har jag svårt att lita på honom i andra sammanhang också. Har alltid en obehaglig känsla. Är han ärlig eller oärlig nu? Och när det gäller ens barn är det ännu viktigare att man är ärliga mot varandra.
Tror inte alls han menar att du skulle vara en dålig mamma. Det skrev han väl ändå inte? Nu i början av er separation måste ni väl vara mer "ärliga" än senare, då det är känsligt för barn när föräldrar skiljer sig.
Med tanke på hur otroligt jobbig Han verkar vara just nu så har jag all förståelse för att du inte orkar berätta allt för honom.
Varje uttalande ska vändas och vridas på och särskådas ut tusen olika synvinklar och manglas till Hans tolkning är den enda rätta och du medger det. Klart att man inte orkar till sist. En typ av svartsjuka kräver att man alltid vet var ens partner är. Hans typ av svartsjuka kräver att Han alltid vet exakt hur du tänker och varför, du får inte ha någon tanke som inte processats och godkänts av Han.
Nej, du är inte en dålig mor. Men just nu verkar Han ta ut sin besvikelse på allt genom att försöka få dig att bli osäker på dig själv.
Vem du umgås med är inte Hans sak längre. Vare sig det gäller Rocky eller någon annan.
Ja jag ljög. Jag står för det och slingrar mig inte. Och man kan tycka att det ska stanna där. Att den som ljuger är en dålig människa som man inte behöver försöka förstå och kontextualisera. Det är inte en människosyn jag delar... Jag är säker på att det finns nåt gott i oss alla och att de flesta är mer goda än onda även om vi då och då beter oss tokigt och gör varann illa.
Jag har sårat honom och han har sårat mig. Jag har svikit och han har svikit. Det är inte lätt att göra slut, vare sig för den som lämnar eller för den som blir lämnad. Onödigt hårda ord uttalas i frustration och ledsenhet, av oss båda. Det gör oss inte till onda människor.
Jag hoppas vi kan vara vänner och funka bra som föräldrar även sen. Just nu tvivlar jag lite, det är en hel del som är tungt. Men hoppet finns.
Skicka en kommentar