onsdag 12 november 2008

Strul?

Han är en flirt.
Vi dejtar.
Nu har vi en relation.

Ord för att berätta om var två människor har varann. Berätta för varann, slå fast. Och berätta för andra, visa upp.

Vi har ett behov av att definiera. Jag har det också. Ändå blir det bara ord, för jag inser att vi menar olika saker när vi säger de där sakerna, ger de där beskrivningarna.

För mig är relation inte alls liktydigt med att vara ett par. Jag har många relationer. Med mina barn, med mina vänner (och med mina ex som en underkategori till den senare), med kolleger.

Flirtar gör jag inte längre. Jag har lessnat på allt det där tomma och raderat mig från alla såna sammanhang. Droppen var när två okända män inom loppet av en vecka skrev att de ville slicka mina fötter. Tack men nej tack, liksom. Den ende som får slicka mina fötter är Katten. Och han snackar inte om det utan gör det bara.

Dejtar gör jag inte heller. Och ärligt talat vet jag inte ens vad det är. En kompis svarar på frågan hur det är på kärleksfronten: Jo, jag dejtar en tjej... vi får se vad det blir. . Vad gör man då?

När jag senast var singel kallades det strul, tror jag. Fast det var nog lite mindre ordning och reda på det. Det blev mest bara, utan så mycket planering.

Nåväl.
Inga flirtar, alltså.
En dejt skulle jag kunna tänka mig. Om jag fattar vad det är.
Strul blir svårt, livet med barn är inte så spontant.
Men relationer. Flera stycken. Många. Vill jag ha.

2 kommentarer:

bless sa...

Allt det där känns ju yrvaket när man varit i en lång parrelation. Men det ger sig. OCh det kan bli hur härligt och vedrvärdigt som helst. Det ordanr man själv.

Läste längre ner om att du slutar terapin. Jag hade ett liknanade avslut. Men terapin gav mig ändå både nycklar och handtag och dörrar och stöd länge, kanske fortfarande, även om den inte är i aktiv form.

Lyckliga Hon sa...

Terapin kommer jag att bära med mig länge länge. Jag tänker att jag ska skapa en oas att stanna i ett par ggr i veckan. En halvtimme eller så som bara är min för grubbel. Och då försöka tänka i frågor, kloka frågor.

Resten kommer sen. Huden och etiketterna och allt det. Ovant är bara förnamnet, men det kommer säkert att gå bra. När det nu blir.