I matten blir två minus plus. Är det så mellan människor med? Att två ledsna tillsammans kan bli nåt bra. Inte så att ledsen + ledsen blir = glad, men lite åt det håller. Det tror jag. Det är lättare att vara ledsen med nån som inte är på topp själv och det är lättare att trösta och finna där när man själv också känner sig lite blå.
Klump i magen i helgen, under shoppingtur och filmtittande på mannens nya teve. Sked och storgråt. En axel som fanns där och en hel silo respekt. Minst.
Delad suckig ledsenhet med Barista, det handlar om saknade älskade barn, för oss båda fast på lite olika sätt. Min hjälp-vad-gör-jag-rädsla möter hans trivs-inte-i-vardagen-ledsenhet och allt känns plötsligt lite, lite lättare.
En så enkel sak. Våga visa. Bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar