Och vad blev det? Jobb, jobb. Spackla, slipa, måla. Bära, slita, kånka. Aj, klämd tumme.
Mina saker är där nu. Eller en del av dem i alla fall. Trettio kassar böcker, de gamla bokhyllorna Exet och jag köpte för evigheter sen och ett lånat köksbord. Det känns lite, lite som mitt hem nu.
Men bra känns det inte. Konstiga brev, konstiga regler, konstigt allting. Vi stannar inte länge.
Fönstershopar på hemnet och smyger runt på loppisar och second hand och tänker snart, snart.
Och tånnisarna är glasklara: Hellre dela rum och bo i innerstan än varsitt rum i närförort. Inget snack. Det känns bra att kunna prata och bestämma ihop.
Det kommer att bli bra, allt. Även om nu är trötthet och inklämdhet.
söndag 9 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tittade in till dig... Hoppas att allt löser sig! Förr eller senare får du uppleva lugnet igen.. hud mot hud.. och allt det andra..
Lionesse
Hej Lionesse!
Det hoppas jag med. Och tror. Längtar efter allt som kommer och är öppen.
Skicka en kommentar