Snyggt och inte

Åh jösses.

Har varit en vända på stan och trängts lite med folk. Och sett några till saker som jag inte tycker är snyggt. Men också en hel del som är snyggt. I mina ögon.

Och funderat på hur man cyklar med nya väskan som har för kort rem för att man ska kunna hänga den tvärs över bröstet som en gammaldags skolväska. Och för lång för att det ska gå att bara hänga den på styret á la tant på cykeltur. I kombo med en påse innehållandes en present till Genus blev det tvärt omöjligt.

Men tillbaka till det inte-snygga. Listar.
- uppsatt löshår, så att man ser limkorvarna.
- ostkantshälar i sandaler.
- strumpor i sandalerna. Fult på alla mellan 3 och 75.
- förrahelgen-nagellack.

Men. Samtidigt. Dock.
Det är just sånt här som gör att jag älskar människor. Att de - vi, jag, du - är sådär osnygga. Går ut och ser ut så. Kan med liksom. Det är allmängiltigt och skönt. Som när jag hasar upp till min lokala lilla ica i pyjamasbrallor och Mannens förstora munktröja och handlar mjölk. Och säkert kan hamna på nåns lista över fulheter.

Och det snygga då?
Åh, massor.
Kjolar, alla längder från knät och neråt.
Höga byxor, med många knappar framtill. Gärna dubbla rader.
Flätor. Långa.
Träskor. Blommiga, svarta, läderbruna.
Små blusar.
Klädda knappar.
Sjalar. Tunna, mönster eller enfärgs-. Tajt om halsen eller löst.

Till. Exempel.