Äpplet

Jag vet inte om jag har skrivit om min jobbetbästis Äpplet. Tror nog det. Kanske hade hon ett annat namn då.

Jag har känt Äpplet länge men det är först på senare år som vi har blivit tajta. Sådär så att hon inte bara är min jobbet-bästis utan en av mina närmaste vänner överhuvudtaget. Hon är olik mig på många sätt men tangerar vissa centrala delar av mig som få andra gör.

Hon är från en småstad. Hon är lätt att tramsa och flamsa med men det finns ett stort allvar i henne också. Hon är ensamstående mamma och vill leva så.

De här sakerna gör att jag känner ett stort, stort lugn i hennes sällskap. Oavsett vad vi gör. Loppisrunda på lunchen, flams i fikarummet, dörrposthäng i varandras rum eller ett glas vin eller tre i solen. Hon plockar fram det bästa ur mig. Vänder mina aviga sidor i sin räta.

Glad istället för sorgsen
Trygg istället för orolig
Generös istället för blyg
Energisk istället för grubblig
Lätt istället för svår

Jag vet inte hur hon gör. Bara att hon gör det.

Update:

Den här är till dig!