Säker

Jag är sjuk. Vill inte och kämpar emot. Vilket är dumt såklart. Jag blir inte friskare bara för att jag inte vill vara sjuk. Sov länge i morse och borde sova en stund till nu. Men vill inte. Så jag ligger i soffan med Katt och Nöjesguiden och tänker att det kanske räknas lite som vila i alla fall. Tittar på mitt senaste loppisfynd: en liten, liten lampa utan skärm. Gammal och nött och med ett sånt där lite kantigt S-märke undertill som ger mig barndomsvibbar. Som säger att det är en säker lampa. Såna sitter nog på moderna lampor också, har bara inte noterat det.

Säker lampa alltså.

Men hur ser resten av tillvaron ut? Helg med alla barnen och Mannen som inte vill kriga. Som vill fred och ro liksom jag. Inte trist liv utan glad fred. Jag hoppas på det, fast man inte kan S-märka livet.

Jag läser Suziluz blogg och känner igen mig i vartenda ord. Social ensamvarg har jag ofta kallat mig. Jag måste få båda. Vara både ensam och social. Jag söker människor som är som jag och blir så glad när jag finner dem. (Vem blir inte det?). Människor som funkar likadant, men som kan vara olika på en massa andra sätt. Då känner jag mig hemma.