Mannen skriver om fint. Och jag. Kan bara hålla med.
Fint. Utan vidare.
Kan lägga till en massa. Eller låta bli.
Jag njuter av vårt vi.
Det allraallramesta är bra och fint.
Lugnt.
Till och med var det lugnt
att igår prata om Barista.
Om Mannens lilla skav kring att jag skrivit till Barista att jag inte ångrar det jag och han hade.
Samtidigt som jag sagt och säger och menar till Mannen att jag ångrar hösten så där på det hela taget. Att jag lämnade honom. Och att jag inte var medmig själv utan med en annan man när det jag egentligen ville var att hitta mig själv.
Mannen tycker att det är dubbelspel.
Det tycker inte jag.
Jag står för både ångrar och ångrar inte.
För givet att jag nu gjorde det dumma och feliga att lämna den man jag älskar och vill leva med, så var det inte fel att det var just Barista jag var med.
Jag menar, jag kunde ha hängt med en idiot som sårade mig. Men det gjorde jag inte.
Så jag ångrar inte Barista även om jag. Ångrar hösten.
Kanske är det bara jag som tycker att detta är lätt att förstå.
I allafall. Fint är allt nu.
Lätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hur lätt som helst att förstå!! Man kan ju ångra en handling men behöver ju inte ångra föremålet ändå. För att dra det till en spets; man kan ju ångra vem man fått barn med, men för den skull ångrar man ju inte sitt barn!
Det blir oerhört invecklade syftningsproblem, om man ska sektionera sitt ångrande så där.
Koncentrera honom på vad du vill honom, inte vad du gjort honom.
Tack kära vardagslyx för din kommentar! Det finns absolut ångror på olika nivåer. Som att jag i någon mening kan ångra att jag fick barn när jag var så ung. Men inte i fan betyder det att jag vill ha mitt älskade Äldstabarn ogjort!
Inte så lessna... Jag förstår hur du menar och det är där jag vill vara också. I nu och inte i då. Men shit vad svårt det är. För oss båda.
Det skaver i honom, detta att jag kan se det fina i det jag och Barista hade. Det får jag hantera, men utan att trampa på mig själv. Så är det bara.
Du måste förklara hur du får ihop det här. Mot mannen ångrar du att du lämnade honom. Men med Barista pratar du om hur fint du och han hade det. Inte konstigt att mannen mått skit.
Jag förstår honom. Att veta att du och Barista delar lyckliga minnen och minns er höst. Att ni till och med kan dela känslan av "det kunde blivit vi två men blev inte så".
Klokt att du sagt upp kontakten med Barista. Enda tänkbara enligt mig.
Jag hade aldrig orkat.
Anonym:
Sakta i backarna nu. Vem har sagt att Barista och jag "delar lycliga minnen och minns vår höst"? Att vi pratar om att det kunde blivit vi? Så är det alls inte. Vi var vänner efter jul och pratade om våra respektive relationer, min med Mannen och hans med hans kvinna. Vi har inte ägnat en minut åt att minnas och vara nostalgiska.
Det var slut mellan Mannen och mig i några månader och DET ångrar jag. Och att jag alls var med nån annan under den tiden ångrar jag inte. Inte bara för att det sårade Mannen utan också - till och med mer - för att det var fel mot mig själv. Men. Givet att jag nu var det med någon så ångrar jag inte att det var med Barista.
Att ens partner delar lyckliga minnen med andra är en del av livet och det måste man kunna hantera. Ingen vill ju vara ihop med nån som aldrig har haft en nära relation med nån annan, eller hur?
Nä, ingen vill vara ihop med nån som inte haft en nära relation med nån annan. Så måste det vara. Jo. Det förklarar varför ingen är ihop med nån.
Skicka en kommentar