Är det så det är:
Mannen är bättre på att fråga.
Och jag. Är bättre på att lyssna.
Är det så enkelt?
Alltså, om man går med på att det inte är så enkelt. Är det då så enkelt?
Han säger ofta att han saknar min nyfikenhet.
Jag. Frågar för lite. Om jobb, mående, grubbel.
Han. Frågar. Ibland äkta inkännande nyfiken. Ibland mer svartsjukbevakakontrollförhör.
Men lyssnar han? Lyssnar han?
Att fråga mer. Är min uppgift. Mitt tänkpåatt.
Att lyssna bättre. Är hans.
torsdag 23 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar