fredag 19 september 2008

Sedd

Jag har en vän. Nej, inte en. Många. Men den här vännen är ny och speciell. För att han är kille. Men framför allt för att han, fast han är kille, inte kommenterar mig.

Jag är ovan vid det. Först fick det mig att fundera på om han inte tycker om mig, om han inte tycker att jag är snygg. Sånt. Sen insåg jag att jag är miljöskadad. Efter all tid med Han, efter tiden på K6 och efter den knäppa relationen med Rocky har jag vant mig vid att män alltid kommenterar mitt utseende. Ja hela mig, faktiskt.

När jag väl landar i att han inte gör det så tycker jag att det känns befriande. Att han tycker om mig vet jag och det räcker. Jag behöver inte hans bekräftelse. Det är rentav skönt att slippa den. Slippa vara sedd på det sättet. För sedd är jag. Bra sedd.

Jag skulle kunna trilla ut i funderingar om Foucaults blick och sånt. Men det är fredag och lunchtid så att jag stannar. Kanske återkommer jag i det ämnet.

4 kommentarer:

Drömma-Lotta sa...

Fin helg till dig.
Som skriver så vackert.
Om när din pappa dog tex.
Så skulle jag velat vara där,
ringt till direkt och hållit om dig.

Så,
kram.
Bara så.

Lyckliga Hon sa...

Om du hade varit där, då, så hade det helt säkert varit lättare. Allt. Men du är här nu och det är fint nog.

Önskar dig en toppenhelg! Barnhelg, eller hur!?

Kram och tacksamhet!

bless sa...

Hm, det är något med det där, först var det så härligt att vara härlig och begärlig och få veta det. Sedan är det så ljuvligt att få vara människa och mött, istället för begärd och beskärd till betraktarens perspektiv. Trots att man har slickat i sig någon slags porr-patriarkat-perspektiv på ens person som om det var sylt. Kanske för att det var just sylt, sött men inte mättande. Att då få landa efter sockerskjuts med någon som uppskattar en som den som är i kroppen och inte bara är kropp är lyx och lättnad, so,m dessutom kan leda till lystnad, för att man bär ett inre ljus.

Ah, det låter kanske helt flummigt, men det är något annat. Och jag kan inte formulera mig bättre i natten.

=)

Lyckliga Hon sa...

Ja Bless, så är det! Du skriver det så poetiskt och precist som det bara går. Det är inget fel på komplimanger, men när de blir för smetiga och för många och fokuserandes på bara en del av en, ja då blir de fel.