Jag läser Gun-Britt Sundströms Maken, fick den av Genus eftersom hon tyckte att den kunde passa att hålla i handen, så som livet ser ut nu. Och det gör den sannerligen. Den passar att hålla i , läsa i, skratta med, känna igen sig i och smått förfäras över hela alltet med. Jag viker hundöron där jag känner extra mycket att det står nåt som jag vill återvända till. Det blir många hundöron.
På sidan 168 till exempel.
Huvudsaken är att man kan tala med varandra, säger alla samlevnadsexperter, bara man kan prata om saken ordnar det sig alltid. Vi pratar och pratar så vi pratar oss blå i ansiktet och det finns ingen sida av vårt sexualliv som inte är penetrerad och analyserad i grunden, men slutsatsen blir ingenting annat än att våra behov är oförenliga. Och efter att ha pratat om sexualia i två timmar finns det ingenting, ingenting i världen som jag har mindre lust för än att gå och lägga mig med honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar