Jag tycker om rosor. Särskilt när de ser ut såhär, både spröda och starka. Alla olika, varenda blomma unik. Och doften av rosor, alla parfymers moder.Det är något ursprungligt med rosor, ursprungligt och samtidigt alldeles nytt. Ungefär så jag känner mig. Nyfödd. Men ändå gammal. Hittad igen.
5 kommentarer:
Ja herregud.
Jag väljer att inte lämna ett alias nu, fast du kanske redan vet vem jag är. Jag vill bara ge dig mitt helhjärtade stöd i ditt arbete för att lämna tidernas O-Lyckligaste Relation. Snart har du återfunnit allt ditt egna, som Lyckliga Han kvävt och stulit under era gemensamma år.
Slå dövörat till elaka gliringar. Det är bara att förvänta att en människa som så effektivt manipulerar till och med sig själv, kommer ha en beundrarskara.
Ditt liv kan bara bli ljusare.
Men Oj vad jag blir nyfiken nu! Jag kanske vet vem du är...? Berätta, berätta (fast inte här).
"Tidernas olyckligaste" är att ta i. Det har varit bra inemellan, både roligt och stimulerande. Även om jag just nu mest av allt längtar bort så minns jag det braiga med.
Härligt att känna sig som den ljuvligaste rosen blomman. Skir, taggig och med växtkraft.=)
Det är bra att börja om ibland, att få göra på nytt. Ska bli roligt att följa dig.
Bless:
Ja, det är i sanning underbart att känna sig skir och sårbar men ändå stark och trygg. Jag vet mitt värde.
Second Lady:
Välkommen hit, det ska bli roligt att ha dig här!
Skicka en kommentar