Det är höst.En årstid jag verkligen tycker om. Har alltid gjort.
Det är nåt löftesrikt över hösten.
Det kommer något nytt.
Det nya som är nu kan jag knappt greppa än.
Bo nånstans. Ska man.
Vara ensam. Vill jag.
Med mig själv och med barnen. Och vännerna.
Och bestämma själv. Det är det allra viktigaste.
Vara min egen person äntligen.
Han har svårt att förstå det. Tycker att vi ska ha en massa dealar om vad som ska hända och inte. Vad vi får göra och inte. För att om detta ska gå att rädda ska vi tänka vi hela tiden. Trots paus, slut, isär.
Det är för mig en contradiction in terms. Just det jag är mest trött på ska fortsätta vara?!
Nej. Det går inte.
Hösten måste komma med något nytt.
2 kommentarer:
Isär och slut ?? det verkar du inte ha förmedlat till o-lyckliga han..
Enligt honom har ni en paus...och det är ju en milsvid skillnad från att det är slut och vara isär!!
Anonym:
Du verkar gå nån annans ärenden... Blir inte riktigt klok på vad du vill med din kommentar.
Vi har inte satt något ord på vad det är vi har. Att vi ska vara isär är vi överens om, men inte formerna. Jag vill komma överens så bra som det går, men det är samtidigt ingen förhandling. Kluvet, det där.
Skicka en kommentar