Det här med att blogga. Att skriva en sån häringa offentlig dagbok och hälla ut sina tankar och grubbel till alla som vill att ta del av. Inklusive den Man man älskar och alls inte vill såra.
Det är svårt.
Ändå fortsätter jag.
Ändå fortsätter han.
Jo, vi pratar med varann. Också.
Den som till äventyrs tror att vårt hela liv levs här på Blogger har en lite för livlig fantasi för sitt eget bästa. Det händer ju en hel del i tillvaron som inte nämns här. För att det är en rätt nischad blogg jag skriver (jag mer än han) och för att jag är rädd om mitt privata, i betydelsen anonyma, jag.
Vi är såna här. Som vi verkar.
Men inte bara.
Fan att man måste säga det, liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tack för ditt förtroende, väntar med spänning//Tekla
Har du någon mailadress där jag kan nå dig?
jag tänker inte hänga med.
det funkar inte eftersom min identitet skulle avslöjas. och det vore knäppt.
Den som vill ha nya länken får lämna en mailadress till mig och sen känner jag efter om det känns ok att skicka den.
Sorry men så måste jag göra.
Inte så lessna...: Synd att du inte vill haka på, men jag förstår dig. Du är liksom jag rädd om din anonymitet. Vi kommer att fortsätta ses här i alla fall!
Jag vill gärna följa med dig om jag får. Jag finns på suziluz@live.se. Kram.
du har ingen email som jag kan skicka till, typ nån som bara används för sidokommunikation kring bloggen? så att du behåller din anonymitet till efter att du vägt min begäran att haka på??
att sluta vara anonym för dig är ok, men inte inför alla.
Maila mig på honlyckliga@live.se
fick du mitt emmail????
Skicka en kommentar