Eviga frågor

Att kunna ge. Även till den som kräver.
Det är i sanning en utmaning för mig.
Vet rätt väl varifrån den kommer. Den där grundkänslan av att ingen har rätt att göra anspråk på mig. Att jag måste få bestämma själv.

Att inte kunna stänga om sig.
Ingen dörr till mitt rum.
Ingen dörr runt min kropp.
Mitt jag.

Jag har vant mig. Övar mig.
Att ha barn gör att man övar sig.
På att vara önskad och efterfrågad. Alla tider på dygnet. Bara att släppa taget. Om det man just gör.

Men att vara efterfrågad av en vuxen är svårare.
På ett vuxet vis.
Jag har i alla fall svårt.

Att inte vara efterfrågad. Önskad men inte tagen i anspråk.
K r ä v d.
Tar fram nåt finare hos mig.
Hur mycket ska man öva sig?
Hur mycket ska man få vara som man är?

Eviga frågor.