Jag förstår att du blev ledsen. Liksom jag är. Ledsen över att känna mig fel och som en brist, ett Problem. Orkar inte vara ett problem. Vill må bra. Så desperat vill jag det. Vill få hitta min lust i lugn och ro och utan krav på att. Det är så svårt.
Jag förstår dig med, din längtan och saknad och funderingar på om det nånsin ska bli annorlunda. Förstår dig.
Jag blir bara så provocerad och ledsen över att jag är fel. Att jag alltid, avrundat, har varit fel när det har handlat om sex. Jag skulle vilja ta det lite lugnt. Se tiden an och inte panika så mycket. Det kanske du inte tycker att du gör. Du kanske inte känner dig panikslagen eller oroad. Men det når i så fall inte riktigt mig. Jag skulle önska att sex bara inte fanns ett tag. Så att jag fick längta. Men det vet jag/tror jag inte att du går med på.
Jag vet inte hur jag ska vända. Den arga jag som är så trött på att vara fel. Som slår bakut mot att vara fel.
Det gör mig så ledsen.
Jag älskar dig och vill leva med dig, vad du än tror. Jag vill verkligen det. Och jag vill ha ett bra skönt fint sexliv med dig. Ett liv där jag har lust och känner glädje inför sex. Just nu är vi långt därifrån, tillsammans är vi det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Eftersom det är ett öppet brev får jag svara här, även om jag borde skriva en rejäl drapa som kommentar till förra bliggen. jag skrivit om det och eftersom vi haft ett viktigt telefonsamtal, kan jag väl skriva det för läsares kännedom.
Den förra bloggen om sex var bland det som missar mig och mina åsikter mest, någonsin. Du ligger så fel mot vad jag tänker och tycker att jag skakar mig till huvudvärk. Och du ligger nästan totalt i motsats till vad du själv sa när vi pratade.
Hoppas vi kan vara överens om det. Det handlar inte mest om sex. Det handlar om att vi bägge två förtjänar i princip varenda ord av kritik vi ger varandra. Och att vi just därför måste klaga ännu mer för att balansera.
Dags att sluta med det, älskade Lyckliga Hon. Dags att bevisa att vi älskar. Dags att förtjäna vackra ord genom att vara såna att vi förtjänar det.
Dags att sluta blogga om relationen, och hålla oss till kläder, mammor, storebröder och dildoregn.
Jag älskar dig och hoppas detta var Det. Det-det som skapar eftertankens kranka.
Dum har jag varit. Dum har du varit. Dags att inte vara det mer.
Skicka en kommentar