Stressar mellan möten idag och har inte ett dugg tid att blogga. Tankar snurrar surrar och kommer inte på pränt. Särskilt inte som tiden inte räcker.
Helgens underbarheter känns förminskade. Alla fina som gav så mycket energi och lust att leva och andas majluften. Men. Det är ju jag som låter det ske. Jag som tar åt mig och blir ledsen i magen. Jag som kan sluta med det.
Jag längtar hem så intensivt att det värker i mig. Hem till min lägenhet, min tystnad, min utsikt över skog och vitsippor (som säkert har blommat över nu). Ska hämta min katt hos Mannen och sen bara ligga i soffan med honom på magen hela kvällen. Och inte tänka en tanke. Bara klappa hans mage och vila i mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland önskar jag verkligen att vi kunde sitta i en soffa med ett glas vin och prata en hel natt. dessa kommentarsrutor är alldeles för korta!!
Jag älskar iaf att du skriver så ofta numera...
vardagslyx: Det önskar jag också! Tror att det skulle vara ett samtal utan slut.
Jag skriver inte lika ofta som jag skulle vilja, men skrivkrampen har i alla fall släppt.
Skicka en kommentar