Dumheter

En irrationell rädsla bor i en liten vrå i min mage. (Ja, i alla fall säger min hjärna att den är irrationell.)

Magkänsla kallade Han det när han bar på oroliga funderingar.
Magkänsla är ett bra ord.
Magkänslan ska man lyssna på, säger folk.
Har både Han och jag sagt.

Men ska man det, alltid?
Kan inte magkänslan ha fel?
Kan den inte bero på litenhet,
projicering,
irrationella rädslor?

Min irrationella rädsla handlar om min man och en annan kvinna.
Om en pirrande före-första-dejten-relation som inte längre är
Som inte längre säga vara.
Men som... Ja, jag vet inte vad som-
Antagligen inget.
Antagligen bara just irrationella dumheter.