Omvända roller. Så hastigt och oväntat saker kan bli tvärtom.
Jag har ett litet (om än mycket mindre nu) skav i magen om Mannen och Tonträff (bara det ordet, namnet han valt till henne...). Det är inget jag tänker på ofta och det är inte stort, men det finns där. En kvinna som min man känner är en tonträff är inte vem som helst, en kvinna som min man kallar mumsing är inte vem som helst. Hon är inte Humlan, vad han än säger. Och det handlar inte om honom utan om mig. För mig är det inte hundra procent tryggt och bekvämt att min man har denna vän, denna okända jättesöta mumsing. Som är en tonträff.
Jag pratade med Genus om det. Hon och Popsnöret har haft en kris, det har varit slut, och utan att gå in på detaljer så har han under en tid träffat en annan kvinna. En kvinna han kunde tänka sig att gå vidare med, en bra person, kanske en tonträff. Nu har Genus och Popsnöret bestämt sig för att göra ett nytt försök och då bryter han - förstås - med den här kvinnan. Han vill inte utsätta Genus för den oron, han vill att deras nystart ska vara ren och utan frågetecken. Trots att det var Genus som gjorde slut.
Jag tror att det är det som är pudelns kärna. Att Mannen så utan att ens vilja diskutera saken (varje gång jag nämner det tycker han att jag är jobbig) har och fördjupar sin vänrelation med Tonträff. Jag ropas in som den rädda, den med ett skav i magen, den jobbiga. Om han istället kunde öppna upp för ett prat om det rimliga-lämpliga-förossgoda (hittar inte rätt ord) med att han fortsätter ha kontakt med henne. Om han kunde säga att han förstår och att han inte träffar henne om det är jobbigt för mig... Då kunde min roll i detta istället bli den lugna, generösa, kloka som säger Det klart att du ska ha kontakt med henne och träffa henne över en fika så fort ni hittar en tid.
Men det gör han inte.
Kan jag ge själv ge mig den rollen? Kan jag bestämma själv att jag ska vara lugn och generös inse att det är jag som är min mans mumsing och tonträff?
Jag försöker. Gudarna jag inte tror på ska veta att jag försöker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag hävdar med bestämdhet att man inte skall ha andra vid sidan av när man är i en relation. Särskilt inte vänner av motsatt kön som man tycker är söta och mumsiga och man är nyfiken på mer än som kompis.
Din man blir osäker om du har egna relationer där han inte är inblandad, med andra män, som du tycker är snygga och sexiga och som ger dig väldigt mycket.
Är det inte dags för er att antingen välja varandra på riktigt, och "göra slut" med alla ev. partners-to-be, om er relation inte håller, eller så går ni isär på riktigt och provar er fram med andra.
Ni kommer bara att såra varandra så här. Jag skulle aldrgi någonsin tillåta att min man hade en sådan förtrolig och hemlig vän vid sidan om mig. Jag hade blivit svartsjuk! Och så är jag inte en person som ses som svartsjuk av dem jag känner.
För att klara av att börja om, på nytt med den gosig magkänslan måste Han ocj ja du med göra "slut" på dom här tonträffarna på bådas sidor.
Annars kommer ni aldrig klara av det.
Man kan ha vänner av motsatt kön JA
MEN dom ska inte vara tonträffar, söta mumsbitar man kanske skulle vilja göra/gjort mer med.
DÄR bryter man då om man vill börja om på noll och få tillbaka den goa känslan i magen.
Gäller båda parter...
Nej du!
Han är fruktansvärt omogen. Och möjligen också hämndlysten.
Om han tar dig på allvar och verkligen vill er relation så skulle han naturligtvis lyssna på dig. Han skulle ta hand om ditt skav och din oro på ett sätt som gör dig trygg.
Jag har varit precis där du är. Det gick åt skogen.
US
Jag tror inte att han är omogen som någon skrev här. Jag tror inte det där handlar om något av det där.
Jag tror att det handlar till mycket om att han insåg att mycket av hans liv hängde på dig och du kunde bryta det och då stod han där blottad och bar.
Jag tror att ni ska ha samma regler. Antingen så träffar ni vänner som kan ha vilket kön som helst, som är lite av era egna, era hemliga, era era era. Inte bådas. Och då låter ni hade det så. Hans namn om henne tillkom under en period då du inte såg med honom med mersmak utan kanske snarare avsmak.
Eller så har ni bara gemensamma vännr, som ni kan umgås med på var sitt håll, men som har ett värde för er båda, som ni kan umgås med båda samtidigt.
Sätt bara regler du själv kan följa. Om inte han får ha tonträff, ta då aldrig emot en kommentar som handlar om din sexualism med ett leende.
Tänk om jag kunde förklara var jag menar.
Tack för era kommentarer! Jag har varit off blogg en tid och inte svarat som jag brukar. Men jag läser och tar till mig.
Vi har pratat en hel massa om detta de senaste dagarna och rett ut detta. Tror jag.
Det som gjort ont är inte att hon finns. Eller att de hade en flirt då, när det var slut mellan oss och jag dejtade en annan man.
Det som gjort ont är att jag inte känner att det har gått att prata om det på ett vettigt sätt. Och det är absolut grundläggande, det är en av de saker jag har med mig från allt det här trasslet och terapin: att man måste få säga hur det känns, om rädsla, ledsenhet, funderingar. Att i en frisk relation behöver ingen gå runt och känna att man är jobbig eller att den andre är förtegen om saker eller blir irriterad när man ställer frågor.
Det har jag känt. Och det var inte bra.
Skicka en kommentar