Kropp och själ

Jag har under en tid fått (=skaffat mig) väldigt mycket feedback om mitt utseende.
Jag har befunnit mig på arenor där det varit ett av syftena.
Det är en av alla saker jag inser nu.
Jag behövde det, antar jag.
Behövde fylla på.

Jag tror inte att jag visste det först.
Det var inte min egen idé.
Men ganska snabbt.
Väldigt snabbt till och med.
Upptäckte jag det.
Att det kändes bra.
Fyllde hål.
Gav mig ett annat jag.
Ett jag som jag tyckte om.

Nu är allt sådant borta.
Bortrensat.
Jag har lärt mig ta emot, inte bli (lika) blyg och generad.
Och det är bra.

Men jag inser också att jag blivit van.
Och att jag inser att det är lättare att säga nåt uppskattande om ett utseende
än om en själ.
Det är lättare att vilja ha sex
än att verkligen älska.
I båda riktningarna.

Alla dessa tankar och insikter bildar en röra i mitt förkylda huvud.
Jag vill vara både kropp och själv
Är nog det jag vill säga.
Jag vill ha hans kropp och själv
Och att han ska vilja detsamma.

Och det tror jag han vill. Jo, faktiskt.