Att äntligen prata. Med ord som kommer ut genom munnen, med huvudet på hans axel. I samma rum. Så mycket lättare allt blir då.
Vi har båda varit rädda och svartsjuka.
Vi har båda snokat i den andres saker.
Jag läste hans mail till henne.
Kvinnan som nu kallas Mumindalen.
Jag läste det för att det inte stämde, det han sa.
Om att bryta, bara vara vänner.
Om att inget annat än vi fanns.
Det var vid nyår och ända sedan dess har skavet, det onda, funnits i min mage.
Jag visste vad han skrev.
Om att det var jag som ville att vi skulle försöka igen.
Om att han ville det också, för barnens skull.
Om att nosa henne i nacken och ligga sked, som han inte skulle göra "just nu".
Han bad henne vänta.
Och det kan jag förstå.
Att han efter allt som hänt inte vågade lita på mig.
Det kan jag förstå.
Men att han inte har vågat stå för det.
Fast han vet vad han skrev till henne.
Att vi inte har kunnat prata om det.
Att min ledsenhet bara har avfärdats.
Att jag har kallats jobbig.
Det är det som har gjort ont.
Men vi har pratat nu.
Och jag känner att nåt har vänt.
Jag tror alldeles säkert att hon är en trevlig person
Kul, bra, klok, intressant.
Att jag och hon också kan bli vänner.
(Vilket han säger jämt)
Jag tror inte att hon är ute efter att stjäla min man.
För att jag inte tror att man kan stjäla folk.
Jag har inget emot henne.
Men hennes entré i min tillvaro-
Ja, det kunde börjat bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Min magkänsla säger att det där är helt fel. Nu har han dig tillbaka, och henne på vänt.
Inte bra alls.
Man ska inte vara vän med personer man är intresserad av på det viset.
Jag tycker isåfall att du också skall skaffa dig en egen "vän" som du kan ha på vänt....
Känn efter. Inte är det helt ok?
Man kan inte stjäla en man, men man kan locka bort honom...
Spring!
Tycker att det är intressant (ursäkta det dåliga ordvalet), att han, sanningsägaren, nu visat hur det egentligen ligger till.
Nu menar jag verkligen inte att han skulle vara en lögnare. Jag tycker att det där var en rätt "normal lögn", men det är lite lustigt (läs mycket) att det kom ifrån honom.
Nu kanske han inte sätter sig på dom där svindlande höga hästarna igen *ler*.
Så förlåt mitt leende, men detta kanske faktiskt är ett steg på rätt väg för er! Låt oss hoppas det.
Lycka till!
Sara
Tillägg, det låter lite som om hon kommer att bli för dig, som Rocky var för Lyckliga han.
Sara
Hej!
Han har haft ganska höga krav på dig i dessa sammanhang. Tycker inte han visar den självklara hänsynen själv.
Jag hoppas ni är sanna mot er själva och varann!
Kram
Anonym 1: Nej, han inte henne på vänt. Det där mailet skrevs vid nyår. Jag tror inte att han känner så nu, men det gjorde ont att läsa att han gjorde det då. Och det har gjort mig ledsen att han haft så svårt att berätta det för mig.
Vänner av motsatt kön både kan och ska man ha, tycker jag. Och det har vi. Vänskaper som inte börjar som flirtar är inget som helst problem.
Anonym 2: Ja, man kan locka människor, men valet vi gör gör vi själva. Min man har valt mig, det är jag säker på.
Anonym 3: varför skulle jag springa? Det vore att ge upp det finaste jag vet och det finns inte på kartan. Nej, jag är här och jobbar istället! :)
Sara: Jag tycker som du - det är på ett sätt rätt skönt att vi båda har ljugit och varit svartsjuka och rädda och snokat i varandras saker. Det gör att vi förstår varann bättre. Jag vet vad det vill säga att vara granskad och anklagad och han vet hur det känns att vara rädd och svartsjuk. Ja, det är möjligt att hon blir min Rocky. Med den skillnaden att Rocky inte är en nära vän och inte bor i min stad.
Vardagslyx: Ja, han har haft höga krav på mig och själv varit svartsjuk och just det gör att jag ställer krav på honom att se mig och inte utsätta mig för detta. Det som gör ont är - återigen - inte att han hade lite svårt att släppa henne som option där runt nyår, utan att han fegade ur på att prata med mig om det. Jag vill vara hans nummer ett både i kärlek och prat och då ska man kunna säga sånt. Jag tror att vi kan det nu. Hoppas det.
Skicka en kommentar